Ny dag att tampas med nya problem.

Även om detta jag skriver öppet om på bloggen "mörkar" min dag så har jag även mycket glädje i mitt liv.

Barnen.

Dom är alla 3 så fantastiska - underbara - kärleksfulla - hoppfulla.

"Mamma, oroa dig inte, vi har det bra ändå"

Dom lever i nuet, dom kräver inga extrautrustning m,m...

Dom kanske önskar & vill ha, men kräver Aldrig något.

Vänner finns här med, trevliga goa underbara vänner.

Pengar är inte allt sägs det, men nog underlättar dom om dom finns.

Det är dyrt att vara fattig finns det ett ordspråk som heter.

Håller med där, man måste hela tiden hitta lösningar som är dyrare än vad det annars skulle ha varit. Nya lösningar som är dyrare.

Jag hoppas att EN dag skadet vända....

En dag så......

När? Och då menar jag När ska vinden vända? När ska det bli bättre?

Hur länge ska man kämpa?

Kämpar fortfarande. Ansökt Igen om skuldsanering. Hoppas på att det ska gå igenom. Har flera ggr brytit ihop, senast för en timme sedan.

Utan stöd & backup, när ens föräldrar inte längre finns i livet som kunnat träda in & hjälpa. Har tidigare pratat med banker om ett omstartslån.

Svaret är betsämt: NEJ.

Jag förstår det, säger inget om det, absolut inte.

MEN, jag kan tycka att har jag nu på de senaste 3 åren lyckats få ner skulden hos kronofogden med ca 40 000 kr & INGA NYA skulder tillkommit, att jag klarar en vardag med en kallhyra på 5000 kr + el + värme + hemförsäkring + div olika avbetalningar & att överleva, snålt & fattigt, men överlevt.

När jag då är in till banken, lägger fram ett hus objekt som ska kosta 300 000 kr + de skulder jag har idag så skulle lånekostnaden bli 490 000 kr.

Tar jag ett lån på 490 000 kr så skulle min månadskostand inkl driftkostnader,hemförsäkring,sophämtning, lån & ränta & ALLA skulder bortbetalda & jag har ALLT på ett & samma ställe bli 4375 Kr/mån.

Nu idag betalar jag 9811 kr/mån.
Alltså skulle jag kunna ha ett sparande på ett servicekonto på 5436 Kr/mån.

Men inte får jag ett lån, en nystart. Har ingen medsökande, har ingen borgenär.

Men är inte dessa siffror övertygande? Inga nya skulder på 2-3 år, sänkt skulderna, om än sakta, men ändock har jag sänkt dom.

OM inte detta är övertygande om något, då vet inte jag.

Klart jag blir deppad & bitter, ett tag! Repar mig & kämpar lite till.

Vad göra??

Kämpa & kämpa med detta i motvind hela tiden.

Jag vill inget hellre än att BLI SKULDFRI.

Jag jobbar & sliter, jobbar & sliter, försöker lösa det ena efter det andra.

Men det kommer hela tiden nya smällar, nya utgifter som måste betalas OMgående.

Så är det mindre till fogden, men räntan där stiger, äter upp det man lyckas betala in.

Med alla avbetalningar till inkasso & kronofogden så är jag uppe i 6 000 per månad & det tillsammans med de andra löpande utgifterna som hyra, mat, försäkringar, månadskort & allt.

Och inte syns det på skuldsaldo, för räntan är som sagt va SVINHÖG.

Finns det verkligen ingenstans att söka hjälp när man vill & jag menar verkligen VILL BETALA & GÖRA RÄTT FÖR SIG.

Jag har inte ens haft råd att prioritera en säng till mig själv. Sover på soffan.

Barnen tycker det är pinsamt att ha kompisar här, dom skäms när mamma ska lägga sig. I vardags rummet.

Varför ska man dunka huvudet i en stenvägg månad efter månad, år efter år.

Jag börjar ge upp nu. Är konstant ledsen & deprimerad över detta.

Det går mig verkligen på att inte kunna lösa denna sits.

Jag mår skit rent ut sagt. Gråter ofta. Kan inte ge mina barn det jag verkligen vill GE dom.

Jag är så frustrerad & less så snart vet jag inte vad jag gör.

Snälla någo, jag vädjar, det måste finnas någon som vet hur jag ska gå tillväga, hur jag kan lösa detta.

Finns det verkligen ingen vg ur det?

Jag vill tro att det finns det! Jag hoppas. Tror & ber om det.

Kram från en mycket ledsen & sliten mamma & kvinna.

Kan inte sova. Grubblar & gråter. Vill så hemskt gärna lösa den här sitsen.

Enligt kronofogdens register så är vi många tusentals i Sverige som befinner oss här. Likt som mig.

Ändå ingen kommentar om detta? Ingenstans kan man läsa om detta problem.

Varför är det så hemskt att ta upp detta? Varför är det ingen som vill skriva om detta för att verkligen kunna ge hjälp till de som vill ändra sin sits.

Visst. Finanskrisen slår hårt mot alla. Sverige i kris...

Är det så?

Men för en del är sitsen värre än för andra.

kanske det är Svenskt. Se till dig själv - Bry dig inte om andra....

Men så länge jag tär ett lite hopp. Så länge tänker jag hoppas också.

Och jag hymlar inte om min sits.

Har slutat skämmas över den också. Jag vet att jag INTE är ensam!!

 Jag vill med detta delge hur svårt det är för att inte tala om fullständigt omöjligt att komma tillrätta igen.
Man läser & tar del av all slags problematik här i samhället, men väldigt lite om just detta. Ett problem jag säkert delar med många. Min undran är att det sägs att alla ska få en andra chans? Men hur gör man för att få en andra chans om man hamnat i skuldhärvan? Där jag befinner mig nu, och detta plågar mig & mina barn oerhört mycket. Jag lider, jag kämpar, jobbar hårt & sliter, har nu de senaste 2 åren haft dubbla jobb, jobbat dubbla skift. Allt för att lösa det.
De senaste 3 åren har jag kunnat betala av 40 000 av den totala summan jag har på mig. Kämpat med boende,bil,skolor, sjuka barn, dubbla pass på jobb.

Ensam.

Det är hårt & tufft att vara ensamstående med allt detta. Barnen får vara mycket ensam, vilket jag INTE gillar. Och det för att jag jobbar målmedvetet efter ett mål. Att bli av med skulderna & få ett bättre liv för mig & mina barn.
 
För min del började det här för 6 år sedan med en skillsmässa. Jag valde att lämna ett långvarigt förhållande där vi hade en bra ekonomi, jag hade inga inkasso eller kronofogdeanmärkningar på mig. Det fanns inte i min värld. Aldrig!
Men förhållandet var destruktivt & mina barn mådde inte bra. Jag valde att skilja mig. Tog mina barn & de kläder vi hade & gick. Allt annat köptes in. Ville inte ha mer bråk. Troddei min enfald att om jag var schysst så var han det tillbaka.
Men jag lurades totalt. Han tog alla uppsparningar (mindre förmögenhet) jag fick ta alla lån & avbetalningar, för dom stod på mig. Han var högt uppsatt VD då & tjänade bra. Jag var timanställd under en viss tid bara. Han hade råd med dyra advokater. Det hade inte jag. Jag svalde besvikelsen & kämpade på. Jag & barnen hade det bra, med vårt nya lyckliga liv.

Jobbade för att få allt att gå runt.

Men så hände det som inte fick hända. Mitt vikariat gick ut. Fanns inte fler anställningar så jag kunde inte erbjudas en ny tjänst. A-kassa kunde jag inte få då jag inte varit anställd minst ett år & jobbat minimum de månader som var kravet.
 
Jag kämpade på med ströjobb. Ringde runt för att få lite timmar här & varstans.
Och här började jag halka efter. Ringde & bad om anstånd. Nästa månad ringde jag nya & bad om anstånd, sköt bara räkningarna framför mig. Allt för att rädda katastrofen. Men till sist ramlade en del till inkasso. Lyckades inte hålla avbetalningsplanen med dom, hyra,el & mat var viktigast här att rädda. Katastrofen var ett faktum, det började så smått ramla in till kronofogden. Bollen var i rullning. Jag fick problem med sömnen. Grät & grät, hade panik & fick ångestattacker. Detta ledde till flera års depresion som jag inte kunde ta mig ur. Lånade pengar av vänner & syskon för att kunna hålla mig & barnen flytande. Pantade det jag ägde av värde för att få tag på kontanter.

Under en tid fick jag normen av soc. Det räckte ju absolut inte till att betala skulderna med, var tvungen att förbise dessa. Flera brev i veckan damp ner i brevlådan. Jag hade så ont i magen av detta.
Det är de enda brev som kommer hela tiden.
40 kr per brev i påminnelse & administration. Sjukt! Grymt mycket pengar som skulderna ökat med, med bara dessa påminnelser. Jag lät allt falla. Orkade inte kämpa emot mer. Nu 5 år senare har jag kommit ur depressionen. Fått fast anställning, tjänar bra. God lön. Jag har det senaste året verkligen kämpat & försökt få till ett enda lån för att ha ALLT samlat på ett ställe. Berättat min version, bönat & bett om hjälp. Men alla banker säger Nej tack.
Har gått till nästa bank & förnedrat mig (känns så) & kollat om dom kan hjälpa mig. Men, Nejtack.
Provat de banker som reklamerar med att "Vi lånar ut trots anmärkningar"  "Vi hjälper dig när andra banker säger Nej"
Men det där är falsk reklam. Antingen ska du vara utan skuld,enbart ha några anmärkningar. Eller så ska du kunna panta en villa eller ett sommarhus. Jag har inget av dessa. Har heller ingen som kan "borga" för mig. Så blankt NEJ överallt. Pratat om skuldsanering, men det kunde jag inte få sa damen i telefon eftersom jag skulle kunna betala av de här skulderna själv under loppet av 4år. 4 år med dubbla jobb & dubbelt arbete. Det kan kanske göras. Men jag har inte den orken mer. Jag börjar bli väldigt utbränd av allt kämpande.

De senaste 2 åren har varit enormt jobbiga & tuffa. Och en enormt stor del av den här skulden är räntor, aviavgifter, var gång något hamnar hos fogden kostar det 900 per gång som läggs på skulden. Fruktasvärt vad en liten summa skuld kan växa till enorma 280000 inom 4-5 år.....Skrämmande!

Nu hoppas jag på hjälp från läsare. Tips, Råd, ideeer, förslag som hjälper mig komma ur detta. 

Ett desperat rop på hjälp från en ledsen ensamstående mamma som vill betala detta & göra rätt för mig. Vill ha en andra chans. Komma bort från detta "smutsiga" liv. Vill kunna ha ett sparande för mig & barnen. Kunna unna oss en liten bil. Unna oss lite egentid på helger. Inte bara jobba & jobba & jobba. Jag sliter ut mig i förtid då.

Ett lån på 280 000 Kr kommer att betalas tillbaka, intill sista öre. Vore underbart att ha allt samlat på ett & samma lån, utan ikassoränta/avgifter & kronogogdens dyra hemska ränta.
 
Vill i bloggen vara anonym av hänsyn till mitt arbete & framförallt för mina barns skull.

Tänk på att inte dömma andra. Detta kan hända vem som helst. När som helst!.

Jag har skaffat den här bloggen som ett bollplank. Måste ha någonstans att skriva av mig ,min ledsamhet min depression min jakt efter en nystart.

Befinner mig i skuldfällan. Den smutsiga den hemska den fördömmande av alla andra som inte befinner sig här.

Än mindre finns heller ingen som helst förståelse för HUR jag hamnade i den. Det var inget jag själv valde.

Skriver om det i mitt andra inlägg. Blir för mycket läsning här annars.

Jag hoppas på fler likasinnade, tips, råd, bollplank. Hur gör ni andra? Hur lyckades NI ta er ur denna sits? Om ni tagit er ur den......