Direktlänk till inlägg 11 januari 2010

Hur det började.

Av uppgiven - 11 januari 2010 11:30

 Jag vill med detta delge hur svårt det är för att inte tala om fullständigt omöjligt att komma tillrätta igen.
Man läser & tar del av all slags problematik här i samhället, men väldigt lite om just detta. Ett problem jag säkert delar med många. Min undran är att det sägs att alla ska få en andra chans? Men hur gör man för att få en andra chans om man hamnat i skuldhärvan? Där jag befinner mig nu, och detta plågar mig & mina barn oerhört mycket. Jag lider, jag kämpar, jobbar hårt & sliter, har nu de senaste 2 åren haft dubbla jobb, jobbat dubbla skift. Allt för att lösa det.
De senaste 3 åren har jag kunnat betala av 40 000 av den totala summan jag har på mig. Kämpat med boende,bil,skolor, sjuka barn, dubbla pass på jobb.


Ensam.

Det är hårt & tufft att vara ensamstående med allt detta. Barnen får vara mycket ensam, vilket jag INTE gillar. Och det för att jag jobbar målmedvetet efter ett mål. Att bli av med skulderna & få ett bättre liv för mig & mina barn.
 
För min del började det här för 6 år sedan med en skillsmässa. Jag valde att lämna ett långvarigt förhållande där vi hade en bra ekonomi, jag hade inga inkasso eller kronofogdeanmärkningar på mig. Det fanns inte i min värld. Aldrig!
Men förhållandet var destruktivt & mina barn mådde inte bra. Jag valde att skilja mig. Tog mina barn & de kläder vi hade & gick. Allt annat köptes in. Ville inte ha mer bråk. Troddei min enfald att om jag var schysst så var han det tillbaka.
Men jag lurades totalt. Han tog alla uppsparningar (mindre förmögenhet) jag fick ta alla lån & avbetalningar, för dom stod på mig. Han var högt uppsatt VD då & tjänade bra. Jag var timanställd under en viss tid bara. Han hade råd med dyra advokater. Det hade inte jag. Jag svalde besvikelsen & kämpade på. Jag & barnen hade det bra, med vårt nya lyckliga liv.


Jobbade för att få allt att gå runt.


Men så hände det som inte fick hända. Mitt vikariat gick ut. Fanns inte fler anställningar så jag kunde inte erbjudas en ny tjänst. A-kassa kunde jag inte få då jag inte varit anställd minst ett år & jobbat minimum de månader som var kravet.
 
Jag kämpade på med ströjobb. Ringde runt för att få lite timmar här & varstans.
Och här började jag halka efter. Ringde & bad om anstånd. Nästa månad ringde jag nya & bad om anstånd, sköt bara räkningarna framför mig. Allt för att rädda katastrofen. Men till sist ramlade en del till inkasso. Lyckades inte hålla avbetalningsplanen med dom, hyra,el & mat var viktigast här att rädda. Katastrofen var ett faktum, det började så smått ramla in till kronofogden. Bollen var i rullning. Jag fick problem med sömnen. Grät & grät, hade panik & fick ångestattacker. Detta ledde till flera års depresion som jag inte kunde ta mig ur. Lånade pengar av vänner & syskon för att kunna hålla mig & barnen flytande. Pantade det jag ägde av värde för att få tag på kontanter.


Under en tid fick jag normen av soc. Det räckte ju absolut inte till att betala skulderna med, var tvungen att förbise dessa. Flera brev i veckan damp ner i brevlådan. Jag hade så ont i magen av detta.
Det är de enda brev som kommer hela tiden.
40 kr per brev i påminnelse & administration. Sjukt! Grymt mycket pengar som skulderna ökat med, med bara dessa påminnelser. Jag lät allt falla. Orkade inte kämpa emot mer. Nu 5 år senare har jag kommit ur depressionen. Fått fast anställning, tjänar bra. God lön. Jag har det senaste året verkligen kämpat & försökt få till ett enda lån för att ha ALLT samlat på ett ställe. Berättat min version, bönat & bett om hjälp. Men alla banker säger Nej tack.
Har gått till nästa bank & förnedrat mig (känns så) & kollat om dom kan hjälpa mig. Men, Nejtack.
Provat de banker som reklamerar med att "Vi lånar ut trots anmärkningar"  "Vi hjälper dig när andra banker säger Nej"
Men det där är falsk reklam. Antingen ska du vara utan skuld,enbart ha några anmärkningar. Eller så ska du kunna panta en villa eller ett sommarhus. Jag har inget av dessa. Har heller ingen som kan "borga" för mig. Så blankt NEJ överallt. Pratat om skuldsanering, men det kunde jag inte få sa damen i telefon eftersom jag skulle kunna betala av de här skulderna själv under loppet av 4år. 4 år med dubbla jobb & dubbelt arbete. Det kan kanske göras. Men jag har inte den orken mer. Jag börjar bli väldigt utbränd av allt kämpande.


De senaste 2 åren har varit enormt jobbiga & tuffa. Och en enormt stor del av den här skulden är räntor, aviavgifter, var gång något hamnar hos fogden kostar det 900 per gång som läggs på skulden. Fruktasvärt vad en liten summa skuld kan växa till enorma 280000 inom 4-5 år.....Skrämmande!


Nu hoppas jag på hjälp från läsare. Tips, Råd, ideeer, förslag som hjälper mig komma ur detta. 


Ett desperat rop på hjälp från en ledsen ensamstående mamma som vill betala detta & göra rätt för mig. Vill ha en andra chans. Komma bort från detta "smutsiga" liv. Vill kunna ha ett sparande för mig & barnen. Kunna unna oss en liten bil. Unna oss lite egentid på helger. Inte bara jobba & jobba & jobba. Jag sliter ut mig i förtid då.


Ett lån på 280 000 Kr kommer att betalas tillbaka, intill sista öre. Vore underbart att ha allt samlat på ett & samma lån, utan ikassoränta/avgifter & kronogogdens dyra hemska ränta.
 
Vill i bloggen vara anonym av hänsyn till mitt arbete & framförallt för mina barns skull.


Tänk på att inte dömma andra. Detta kan hända vem som helst. När som helst!.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av uppgiven - 6 maj 2011 09:55

Ny dag att tampas med nya problem. Även om detta jag skriver öppet om på bloggen "mörkar" min dag så har jag även mycket glädje i mitt liv.   Barnen. Dom är alla 3 så fantastiska - underbara - kärleksfulla - hoppfulla.   "Mamma, oroa dig ...

Av uppgiven - 6 maj 2011 01:37

När? Och då menar jag När ska vinden vända? När ska det bli bättre? Hur länge ska man kämpa?   Kämpar fortfarande. Ansökt Igen om skuldsanering. Hoppas på att det ska gå igenom. Har flera ggr brytit ihop, senast för en timme sedan.   Utan s...

Av uppgiven - 10 mars 2010 17:59

Kämpa & kämpa med detta i motvind hela tiden. Jag vill inget hellre än att BLI SKULDFRI.   Jag jobbar & sliter, jobbar & sliter, försöker lösa det ena efter det andra. Men det kommer hela tiden nya smällar, nya utgifter som måste betalas OMgå...

Av uppgiven - 22 januari 2010 02:12

Kan inte sova. Grubblar & gråter. Vill så hemskt gärna lösa den här sitsen. Enligt kronofogdens register så är vi många tusentals i Sverige som befinner oss här. Likt som mig.   Ändå ingen kommentar om detta? Ingenstans kan man läsa om detta pr...

Av uppgiven - 11 januari 2010 10:56

Jag har skaffat den här bloggen som ett bollplank. Måste ha någonstans att skriva av mig ,min ledsamhet min depression min jakt efter en nystart. Befinner mig i skuldfällan. Den smutsiga den hemska den fördömmande av alla andra som inte befinner...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Pinga Frisim
  • Pinga Frisim

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards